Varför kriget har stannat av

Efter arton år har kriget slutligen stannat av. En stor bidragande orsak var slaget vid Sendreland.

Det sades aldrig rakt ut vid planeringen, men västalliansen var medvetna om att det skulle bli det sista försöket att bryta igenom linjerna. Krigsekonomin var körd i botten och länderna i västalliansen var djupt skuldsatta; infrastrukturen var i stort sett sönderbombad, och krigsviljan hos folket var i princip noll. Om genombrytningen skedde så kunde man fortsätta med att återta förlorad mark, men inte mycket mer. Kanske kunde Polmerovia befrias, men man skulle aldrig nå Merovias hjärtland eller Kurevsk, huvudstaden i kejsardömet. Men om man kunde återta det som förlorats i kriget så skulle man kunna lägga fram en fredstrevare till tsaren, och kanske på så sätt få slut på kriget med någon form av status quo ante.

Det gick inte som planerat. 14 flygskepp med ett tonnage på totalt 114 800 ton sänktes, 6600 sjömän och närmare 330 000 västinfanterister och -kavallerister fick sätta livet till i våroffensiven 1889. Meroverna slängde in allt de hade och lyckades hålla undan i det största och bittraste slaget i kriget, och offensiven rann ut i sanden i juni 1889. Västalliansen satsade allt på ett sista tärningskast och förlorade, men det gjorde även meroverna som förlorade minst lika mycket som västalliansen och inte heller gick vinnande ut ur slaget.

Det här var två år sedan. Sedan slaget om Sendreland så har båda sidor försökt att bygga upp styrkorna för en ny offensiv, men trots det har de inte lyckats. Offensiva operationer tog i stort sett slut den sommaren, för att ingendera sidan kan få fram tillräckligt med skepp, ammunition, flygmaskiner, män, kanoner och gevär för att göra något samlat offensivt.

Lokalt kan det se annorlunda ut. På flera ställen, speciellt i Höhenwald söder om Sendreland, pågår fortfarande stridigheter. Visserligen är det inte på den nivån som var under slaget för två år sedan, men fortfarande utövas artilleridueller och patruller i skogarna stöter ibland på varandra och utväxlar skottsalvor.

På andra ställen, som till exempel vid Parovine i Saravien, har befälhavare slutit avtal om eldupphör tills vidare. Det finns ställen, som till exempel strax norr Parovine vid Marienburg och Nebelberg, där det inte finns ett formellt avtal, men att man ändå inte skjuter på varandra eftersom det är brist på materiel, förnödenheter och ammunition på båda sidor.

Finns det ett formellt avtal så får Fehnmeyer-kåren, en frivilligkår med flygare som arbetar för att främja möjligheten för fred, ofta uppdraget att övervaka att avtalet följs. Finns det inte ett formellt avtal så flyger Fehnmeyer-kåren ofta där i alla fall och rapporterar till båda sidor hur den andra sidans trupp förflyttar sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: