Ondska och annat fanstyg

Ibland får jag frågan om vad det finns för ondingar i Blå Himmel. Vilka man slåss mot, helt enkelt.

”Helt enkelt.”

Det finns nämligen inte någon som är alltigenom ond eller alltigenom god i Blå Himmel, och det låter sig inte avgöras av en så enkel sak som en absolut moralisk skala. Den mest osympatiska personen i Blå Himmel, alla kategorier, måste nog vara alvdrottningen Arafine av Kylarien, som betraktar ungefär alla andra som lägre stående varelser.

Å andra sidan så är hon äldre än den mänskliga civilisationen, och har sett hur människosläktet gått från stenkastande apor till … tekniskt avancerade stenkastande apor. Det är till och med möjligt att hon var den som lyfte upp den mänskliga civilisationen, avsiktligt genom att lära oss organisation och skrift, eller oavsiktligt genom att det läckte ut från hennes rike till oss. Det kanske inte är att undra på att hon känner viss bitterhet över den tack som människorna visar genom att gnaga i kanten på hennes en gång magnifika rike och mumsa upp bit för bit. Det kanske inte gör henne till god, men man börjar i alla fall förstå varför hon är som hon är.

En annan person som framstår i rätt dålig dager är hertig Alexej Verenov, som aspirerar på den meroviska tronen. Han ämnar att framstå som en krigshjälte genom att avsluta kriget på sin södra front och på så sätt vinna tronen, och det råkar gå över rollpersonerna. Men å andra sidan, han är högste befälhavare över en krigstrött sydlig flank som spelar andra fiolen till de stora slagen i norr. Han har också anspråk på tronen i ett sönderfallande rike, och han har möjlighet att avsluta kriget och ena sitt rike på en och samma gång, och på så sätt rädda miljontals liv från resten av kriget och det inbördeskrig som följer om Meroviska kejsardömet kollapsar.

Generalmajor Gerhardt, en av de mer osympatiska personerna på västsidan, har en ”hökighet” som är ett resultat av att Blå Himmels militär fortfarande är mansdominerad: Gerhardt har insett att om en kvinna ska ha en chans så måste hon vara mer manlig än männen i hären. Därför ligger hon på och vill ofta anfalla mest för anfallets skull. Men å andra sidan ser hon till att hennes soldater roteras, får vila, får varm mat och hygien och post hemifrån, detaljer som inte prioriteras lika högt av andra generaler.

Som sagt var, det här med ondska är inte en lätt sak. Men det är med avsikt. Det blir kanske svårare att skriva äventyr när man inte kan peka med hela handen på ondingarna, men det blir i allmänhet intressantare äventyr.

Annonser

6 responses to “Ondska och annat fanstyg

  • belsebubba

    Man blir ju toksugen på att spela när du skriver sådär!

  • Lena Synnerholm

    Jag har undrat över det här ett tag. Är Arafine inspirerad av Nattvinge, i serien Alverfolket? Hon tillhör en grupp av alver, som är långa just för att dom är gamla. (Fast mekanismen bakom är en annan, än den i Blå Himmel.) Formellt leds gruppen, av hennes före detta pojkvän Voll. I praktiken har Nattvinge tagit över det mesta, av makten över dom. När Voll stupar i strid, tar hon över makten helt. Nattvinge beskrivs som ond, fast inte heller hon är helt ond. Ursprunget till hennes ondska kan förklaras, med beskyddarvilja som gått snett. Tillsammans med brist på kärlek har det gjort henne, till manipulativ egocentriker. Nattvinge är nog närmaste en superskurk, som finns i den serien.

    • von Sudden

      De två huvudsakliga inspirationskällorna är Maestro Delphine i animen Last Exile, och den vördade modern Gaius Helen Mohiam så som hon spelas av Zuzana Geislerová i John Harrisons miniserie Dune.

  • Lena Synnerholm

    Tack, då vet jag att ingen koppling finns. Som sagt är mekanismen bakom ”gamla” alvers längd, en annan i Alverfolket. Alverna makarna Pini hittat på, slutar växa när dom är 16. När den först tecknade serien utspelar sej, har alverna funnits på planeten, i ungefär 10.000 år. Dom ursprungliga alverna som kom dit, var påtagligt längre än människor. Men under loppet av ett par tusen år, blev deras ättlingar allt kortare. Den här utvecklingen slutade med, att dom bara blev 3/5 så långa. Den grupp alver Nattvinge tillhör, är alla födda under loppet av processen. Sedan slutade dom att föröka sej, eftersom dom inte längre behövde det.

  • Lena Synnerholm

    Det var egentligen medveten inspiration, som jag frågade efter. För övrigt följer serieskaparna konventionen, att alver är evigt unga. Men det gäller bara renrasiga alver. (”Renrasighet” innebär här, att dom bara har alviska förfäder.) Alver som inte är renrasiga, kan bli högst 3.500 år. Fast i regel dör dom av andra orsaker, innan dom ens nått medelåldern. Det är då sådant som våld, olyckor och infektioner. Alver kan också dö av unbäranden, fast det har efter hand blivit sällsynt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: