Etikettarkiv: Historia

Historia och geografi

Jag håller på att gå igenom kapitlen om Europias länder, folkslag och historia (kapitlen Östalliansen, Västalliansen, Andra länder och Släkten och folkslag). Det här är rätt matiga kapitel, totalt 46 sidor, och jag är lite kluven till dem.

Å ena sidan vill jag ha med dem, eftersom jag gillar dockskåpigheten i en värld med väl utbyggd historia och geografi. Vi talar om flera hundra år med skiftande gränser och maktformationer. Det är inte direkt standardfantasyspelet med riken som har haft ungefär samma gränser i tusen år och vars krig mest har samma konsekvenser som VM i fotboll. Nä, här erövras land, riken försvinner och tillkommer och nationella identiteter skapas långsamt till den situation vi har idag i spelet.

Å andra sidan så behöver jag få ner sidantalet och jag har en känsla av att jag är rätt ensam om att gilla nästan femtio sidor historia och geografi i mina rollspel. Och spelet handlar trots allt inte om historia och geografi! Det handlar om Biggles med alver, och i bästa fall blir de där femtio sidorna en bakgrund till flygandet i form av vilka som krigar mot vem och varför – nånting som ingen tänker på i virvlande dogfights.

Som tur är så har jag en plan att stega igenom Europia bit för bit, så jag skulle kunna lyfta ut allt utom ett skelett till separata moduler och där bygga ut dem. Men med tanke på hur lång tid det har tagit att skriva Blå Himmel så innebär det att det finns en risk att texterna aldrig kommer ut, eller att det tar väldigt lång tid det med.

Ni ser förstås dilemmat.

Nå, det lutar nog att jag går lös med saxen och flyttar ut en massa jox utom skelettet. Exempelvis kan hela den sida som beskriver egenheterna i merovisk adel flyttas ut nån annanstans, liksom biten om Parthiens nya konstitution. Och en massa annat.

I nödfall finns ju alla gamla betaversioner kvar här om man nu måste ha den informationen innan den kommer ut ”på riktigt”.

Annonser

Beta 9 släppt!

Beta 9 blev klart till slut. Det är ganska många förändringar den här gången, vilket även reflekterar att jag är i slutredigeringsstadiet. Nu sitter komponenterna i stort sett på plats, så det handlar mest om att bestämma vad som ska med och vad som inte ska med, och putsa på det som är kvar. Sen ska det till ett bildmanus, och sen ska skiten formges.

Den här gången ligger skillnaden på framförallt två saker. För det första är länderna (nästan) färdigbeskrivna. Det finns en kärna av länder som är tongivande för kampanjens start, huvudsakligen i form av de större parterna på vardera sidan och de större grannländerna till startområdet Saravien. Saravien har också beskrivits i större detalj. Alla andra europiska länder har fått en kort beskrivning.

För det andra har rollpersonsskapandet gjorts om inklusive färdighetslistan, vilket innebär att även mallarna har gjorts om. De är nu bara åtta stycken, och de är förstås anpassade till den nya rollpersonsgenereringen. Alla karaktärsdrag är beskrivna. Utrustningskorten har gjorts om och snyggats till.

Så nu har jag nått en rejält viktig milstolpe för Blå Himmel: jag har i stort sett innehållet spikat!

Härnäst kommer mer redigering för att snygga till språket. Parallellt med detta ska jag bygga ett illustrationsmanus och leta upp illustratörer (jag har ett par i åtanke) och ta fram formen på spelet. I samband med det så kommer jag att börja leta efter en tryckare.

Samtidigt som det händer så är det dags att kika på framtiden. Förutom att grundboken ska ut så ska kampanjen också arbetas fram. Jag tänker mig något i stil med Undergångens Arvtagare till Mutant: en samling böcker som beskriver olika delar av världen och ett antal äventyr som hoppar mellan de olika delarna, tills det blir ett avslut så småningom. Jag har inte bestämt mig om äventyret Döden har långa fingrar ska ingå i den första boken om Saravien-Bosporia, eller om det ska bli ett av de största introäventyren nånsin i ett svenskt rollspel (det är 42 sidor textmanus och har en fortfarande del luckor att fylla).

Jag tänker mig också några mindre böcker om mer perifera saker. En bok om underrättelsetjänster känns given, och jag har en idé om en bok om pansar och gruppstrid. Dessa kanske inte blir mer än tunna häften, men det räcker nog gott.

Men nog tjatat! Ladda hem beta 9 nu och speltesta en omgång!


Ondska och annat fanstyg

Ibland får jag frågan om vad det finns för ondingar i Blå Himmel. Vilka man slåss mot, helt enkelt.

”Helt enkelt.”

Det finns nämligen inte någon som är alltigenom ond eller alltigenom god i Blå Himmel, och det låter sig inte avgöras av en så enkel sak som en absolut moralisk skala. Den mest osympatiska personen i Blå Himmel, alla kategorier, måste nog vara alvdrottningen Arafine av Kylarien, som betraktar ungefär alla andra som lägre stående varelser.

Å andra sidan så är hon äldre än den mänskliga civilisationen, och har sett hur människosläktet gått från stenkastande apor till … tekniskt avancerade stenkastande apor. Det är till och med möjligt att hon var den som lyfte upp den mänskliga civilisationen, avsiktligt genom att lära oss organisation och skrift, eller oavsiktligt genom att det läckte ut från hennes rike till oss. Det kanske inte är att undra på att hon känner viss bitterhet över den tack som människorna visar genom att gnaga i kanten på hennes en gång magnifika rike och mumsa upp bit för bit. Det kanske inte gör henne till god, men man börjar i alla fall förstå varför hon är som hon är.

En annan person som framstår i rätt dålig dager är hertig Alexej Verenov, som aspirerar på den meroviska tronen. Han ämnar att framstå som en krigshjälte genom att avsluta kriget på sin södra front och på så sätt vinna tronen, och det råkar gå över rollpersonerna. Men å andra sidan, han är högste befälhavare över en krigstrött sydlig flank som spelar andra fiolen till de stora slagen i norr. Han har också anspråk på tronen i ett sönderfallande rike, och han har möjlighet att avsluta kriget och ena sitt rike på en och samma gång, och på så sätt rädda miljontals liv från resten av kriget och det inbördeskrig som följer om Meroviska kejsardömet kollapsar.

Generalmajor Gerhardt, en av de mer osympatiska personerna på västsidan, har en ”hökighet” som är ett resultat av att Blå Himmels militär fortfarande är mansdominerad: Gerhardt har insett att om en kvinna ska ha en chans så måste hon vara mer manlig än männen i hären. Därför ligger hon på och vill ofta anfalla mest för anfallets skull. Men å andra sidan ser hon till att hennes soldater roteras, får vila, får varm mat och hygien och post hemifrån, detaljer som inte prioriteras lika högt av andra generaler.

Som sagt var, det här med ondska är inte en lätt sak. Men det är med avsikt. Det blir kanske svårare att skriva äventyr när man inte kan peka med hela handen på ondingarna, men det blir i allmänhet intressantare äventyr.


Beta 8

Här är den då äntligen, Beta 8 av Blå Himmel.

Det är massiva förändringar som har skett. Listan med förändringar är en hel sida lång, den längsta hittills. Skadesystemet har vänts på, så nu är det ett skadeslag som ställs mot stryktålighetsslaget för att bestämma skadan, och extrapotter utgår och ersätts med att man kan spärra eller pressa slag. Det har tillkommit ett stort avsnitt om hur man skapar äventyr. Spärrar och pressningar har ändrat en hel massa andra regler också. Karaktärsdrag har fått en helt ny användning i form av karaktärsdragsberättelsen.

Världsmässigt så har det kommit information om Parthien och lite mer om historien. Freden i Wesel, då Europia formades, har visat sig bli en allt viktigare vändpunkt i Europias historia.

Och dessutom har Blå Himmel fått en ny logotyp!

Logotyp 5


Mekanismen i en mekanisk dator

Den här nästan trekvart långa filmen beskriver mekanismerna i en mekanisk artilleridator från 1957. Det är en söt liten påminnelse om hur man löste problem innan miniräknaren och datorn.


Sicken jävla smäll!

Jag lade just sista handen på kapitlet om teknikens under, ett kapitel som gör några nedslag i tekniken i Blå Himmel. Det fanns i beta 4 som en del av kapitlet ”Livet i krigets skugga”, men blev för omfattande för att bara vara en del av det kapitlet.

De sista avsnitten i kapitlet som kom till nu var ett om hur man använder kapitlet i spel, ett om trådlös telegrafi, ett om järn och stål, och slutligen ett om sprängmedel.

Kordit och ballistit finns inte i Words rättstavningslistor, för övrigt.


Nya ord

Eftersom alla andra skryter om hur många ord de skriver, så får väl jag också göra det: det blev omkring 1000 nya ord till Blå Himmel idag, mestadels om sprit, förbränningsmotorer, skvallerpress och andra folknöjen.


Teknikens under

Avsnittet om teknikens under i Blå Himmel växer. För närvarande är det sex sidor långt, och mer blir det. Risken finns att det blir ett eget kapitel. Det känns också rätt så akademiskt och torrt, och det har en tendens att gräva ner sig i detaljer här och var.

Nå, jag får skriva om det senare.


Revolution!

Jag håller på att skriva om kapitlet ”Om krigförande länder”. Nu heter det ”Om Europias länder”. Till att börja med kommer avsnittet ”Den saraviska fronten” att flyttas över till ett annat kapitel, och ”Om Europias länder” kommer att fokusera på själva länderna, inte den strategiska situationen.

Varje land kommer sedan att få en liten faktauppställning med ”viktiga” saker som motto, statsreligion, officiella språk et cetera. De flesta länder kommer utökas, och några skrivs om ganska radikalt.

Mest utökat hittills är Saxland, och mest förändrat hittils är Rikitien och Saravien.


Varför kriget har stannat av

Efter arton år har kriget slutligen stannat av. En stor bidragande orsak var slaget vid Sendreland.

Det sades aldrig rakt ut vid planeringen, men västalliansen var medvetna om att det skulle bli det sista försöket att bryta igenom linjerna. Krigsekonomin var körd i botten och länderna i västalliansen var djupt skuldsatta; infrastrukturen var i stort sett sönderbombad, och krigsviljan hos folket var i princip noll. Om genombrytningen skedde så kunde man fortsätta med att återta förlorad mark, men inte mycket mer. Kanske kunde Polmerovia befrias, men man skulle aldrig nå Merovias hjärtland eller Kurevsk, huvudstaden i kejsardömet. Men om man kunde återta det som förlorats i kriget så skulle man kunna lägga fram en fredstrevare till tsaren, och kanske på så sätt få slut på kriget med någon form av status quo ante.

Det gick inte som planerat. 14 flygskepp med ett tonnage på totalt 114 800 ton sänktes, 6600 sjömän och närmare 330 000 västinfanterister och -kavallerister fick sätta livet till i våroffensiven 1889. Meroverna slängde in allt de hade och lyckades hålla undan i det största och bittraste slaget i kriget, och offensiven rann ut i sanden i juni 1889. Västalliansen satsade allt på ett sista tärningskast och förlorade, men det gjorde även meroverna som förlorade minst lika mycket som västalliansen och inte heller gick vinnande ut ur slaget.

Det här var två år sedan. Sedan slaget om Sendreland så har båda sidor försökt att bygga upp styrkorna för en ny offensiv, men trots det har de inte lyckats. Offensiva operationer tog i stort sett slut den sommaren, för att ingendera sidan kan få fram tillräckligt med skepp, ammunition, flygmaskiner, män, kanoner och gevär för att göra något samlat offensivt.

Lokalt kan det se annorlunda ut. På flera ställen, speciellt i Höhenwald söder om Sendreland, pågår fortfarande stridigheter. Visserligen är det inte på den nivån som var under slaget för två år sedan, men fortfarande utövas artilleridueller och patruller i skogarna stöter ibland på varandra och utväxlar skottsalvor.

På andra ställen, som till exempel vid Parovine i Saravien, har befälhavare slutit avtal om eldupphör tills vidare. Det finns ställen, som till exempel strax norr Parovine vid Marienburg och Nebelberg, där det inte finns ett formellt avtal, men att man ändå inte skjuter på varandra eftersom det är brist på materiel, förnödenheter och ammunition på båda sidor.

Finns det ett formellt avtal så får Fehnmeyer-kåren, en frivilligkår med flygare som arbetar för att främja möjligheten för fred, ofta uppdraget att övervaka att avtalet följs. Finns det inte ett formellt avtal så flyger Fehnmeyer-kåren ofta där i alla fall och rapporterar till båda sidor hur den andra sidans trupp förflyttar sig.