Etikettarkiv: Spelvärld

Uppföljare

Jag tog lite Blå Himmel-ledigt under sommaren. Lite till har jag redigerat, men inte så mycket. Det var lite för mycket sommar.

Men jag började också fundera på om det inte var dags att besöka Skymningshem: Andra Imperiet igen. När tankarna började ta form så satt jag plötsligt med ett jättestort Scapple-dokument med lite riktlinjer och funderingar på en uppföljare eller reboot.

Det är en aningen mörkare grej som börjar komma fram, förmodligen också tajtare och med fokuserad på Templet och dess religion. Och poängen är att religionen är åtminstone delvis sann, och att alla resor genom maskhål som folk har sysslat med i några hundra år egentligen är ett stort jättebrott mot typ de andliga naturlagarna. Och nu har det börjat straffa sig.

Så här kommer dokumentet med skissen som den ser ut idag:

Shirahime-0.05

Annonser

Slutredigering pågår

Slutredigeringen har börjat.

Jag är inte helt nöjd med världsbeskrivningstexterna eller öppningstexterna, men jag får lämna det bakom mig en stund och låta det mogna.

Utöver det har jag gått igenom kapitlen om hur färdigheter, karaktärsdrag och handlingsresolution funkar och vägt varje mening i de kapitlen på guldvåg. Och nu är de kapitlen låsta.

Det kommer att tillkomma exempel och eventuellt prosa av någon slag, men utöver det så kommer de här kapitlen vara väldigt nära den slutliga form som hamnar i spelet.


Det blir ingen mer vår

Så var det dags att lyfta av täcket på Fimbulvinter.

För de som inte har följt med ett tag så är Fimbulvinter ett rollspelsprojekt som handlar om rollpersonerna i den stora vintern. Det har gått från att vara den stora vintern före världsbranden och världens slut till att vara den stora vinten som är slutet på en era och början på en ny.

Här nedan finns regelmastern till Fimbulvintern. Regelmastern innehåller nästan ingenting om världen (det finns lite spelvärldsspecifika data, några spelvärldsspecifika procedurer och en liten liten programförklaring i början). Det är nästan bara regler i algoritmisk punktform – bara procedurer, ingen stämning. Syftet är att vara masterdokument från vilket alla regeltexter produceras, och att vara lätt att ändra om speltesten lyfter fram problem.

Förhoppningsvis kommer det mer jox inom inte allt för avlägsen framtid.

PS: Vi har inte glömt Blå Himmel, men det har varit lite mycket att göra och det måste redigeras en hel del.


Det där med kvinnor och Rävsvans…

Naturligtvis finns det en kvinna med rävsvans i Blå Himmel. Hon heter Heitha Osrics och är lyonisk frivillig vid Fehnmeyer-kåren.

Fänrik Osrics är dock inte ”huvud-exempelrollpersonen”. Den äran tillfaller istället förmodligen Kirire Rea, Hanna Schörer och Jürgen Sachs, som har varit med längst. Men Heitha är i alla fall en av de sexton rollpersonsmallarna som så att säga är ”default-rollpersoner” i spelet, och de där sexton är bland det närmaste exempelrollpersoner som finns. Och att en av dem är en kvinna med svans, det är liksom så det ska vara så i ett spel från Rävsvans Förlag.

En annan sak som är lite iögonenfallande syns i äventyret Döden har långa fingrar, i form av en ganska stor övervikt av viktiga kvinnliga spelledarpersoner. Den mest aktiva och pådrivande spelledarpersonen i äventyret är generalmajor Adelheid Gerhardt, och hon är tillsammans med baronessa Vizsla Stregestnaja och Sophie Locke de tre mest färgstarka spelledarpersonerna i äventyret. Det finns en del manliga spelledarpersoner också, men de flesta av dem är uppenbara antagonister som mest kommer att utgöra kulfång för rollpersonernas maskingevär, eller personer som likt Vizsla eller Sophie kommer och går. Den mest framträdande manliga rollpersonen, generalmajor Dmitri Mysjkin, är passiv.

Resten av Blå Himmels kampanjvärld fortsätter i samma spår. Spelets enskilt mest viktiga person (möjligen efter rollpersonerna), är Arafine, de kylariska alvernas ledare. Hon är mer eller mindre orsaken till att kampanjvärlden är där den är just nu. Även om storhertiginnan Katerina och prinsessan Anevka  än så länge inte är lika väl beskrivna som hertigarna Aleksej och Mikjail så är alla fyra tronpretendenter om tsaren av Merovia skulle trilla av pinn, och kommer allihop spela en stor roll senare.

Jag tror att det jag vill säga med den här posten är att det finns alldeles för få intressanta kvinnliga personer i rollspel, och jag hoppas att jag åtminstone kan jämna ut saken lite med de spel jag skriver. Det är inte ett helt medvetet val, för jag måste anstränga mig mer för att skriva manliga spelledarpersoner som är intressanta än kvinnliga dito.

Det är lite av min förbannelse, antar jag. Men som förbannelse betraktat så kan jag dock leva med den, och jag anser att rollspel i allmänhet skulle bli bättre om fler led av den.


Hemligheter

Jag gick över avsnittet om krypton i Blå Himmel igen och lade till lite kryptoteori och lite kryptoanalysteori. Inte så mycket, bara någon sida till. Dessutom stuvade jag om lite och lade till lite små förtydliganden här och var.

Nu är avsnittet uppe i 9 sidor, vilket är på tok för mycket. Det kommer nog inte bli så mycket kvar av det när texten slutredigeras, så njut medan ni kan.


Sicken jävla smäll!

Jag lade just sista handen på kapitlet om teknikens under, ett kapitel som gör några nedslag i tekniken i Blå Himmel. Det fanns i beta 4 som en del av kapitlet ”Livet i krigets skugga”, men blev för omfattande för att bara vara en del av det kapitlet.

De sista avsnitten i kapitlet som kom till nu var ett om hur man använder kapitlet i spel, ett om trådlös telegrafi, ett om järn och stål, och slutligen ett om sprängmedel.

Kordit och ballistit finns inte i Words rättstavningslistor, för övrigt.


Beta fem inom några veckor

Jag håller på att sammanställa all feedback från Kaijin-kampanjen och införa den in Blå Himmel. Regelmässigt är det vissa små skillnader i potthantering och initiativ. Det tillkommer lite fler hjälpmedel också. Världsmässigt är det vissa små omstuvningar, men mest mer av allt.


Present från tomten: öppen beta 4

Och så var beta 4 uppe. Tyvärr blev jag inte klar med omarbetningen av introäventyret, så det kom inte med den här gången. Men beta 4 är uppe nu i alla fall. Följande är de stora förändringarna i beta 4:

  • Attributet Skärpa byter namn till Finess.
  • Avsnittet Livet i Krigets Skugga har lyfts ut ur kapitlet En dag stod kanonerna tysta, och har fått bli ett eget kapitel.
  • Konfliksystemet har helt byggts om och använder inte längre potter.
  • Begränsningspotter kan användas utan att låsa upp dem, men med en -3-modifikation.
  • Toppa slag funkar lite annorlunda.
  • Turordning nerslimmat, och har fått ett bräde för att hålla reda på sig.
  • Ny regel för att höja attribut.

Utöver det finns en massa småändringar här och var. Du hittar beta 4 här:

Så god jul på er!


Snart börjar det…

Det är dags för mer internt speltest, och det kommer ske i form av ett litet sidosprång. Istället för ett vanligt Blå Himmel-äventyr så kommer jag att köra en kort kampanj, kanske tio spelmöten, i Kaijin, ett av de andra spelprojekten som jag sysslar med. Som hjälp till mina spelare, och för att stilla nyfikenheten för de utomstående som undrar vad sjutton jag sysslar med när jag inte skriver förstavärldskrigsfantasy, så kommer här en liten kort beskrivning av spelvärlden.

Året är 2311. I själva verket är det närmare 2470, men omkring 160 år ”försvann”. Det är inget magiskt med det, utan en naturlig effekt av tidsdilationen vid relativistiska hastigheter. Orsaken till det är hur ett antal företag och några mindre nationer lämnade Jorden. De byggde tolv jättelika rymdskepp som kunde accelerera kontinuerligt i 1G tills man nådde halvvägs, och därefter bromsade kontinuerligt under resten av resan. Även om det var över 120 ljusår från Jorden så kom en stor bit av den resan att ske i relativistiska hastigheter. Det tog fortfarande lång tid, men istället för de 180 år som resan tog ur Jord-perspektiv så tog resan bara drygt 17 år för besättningen innan man kom fram till målet, en liten gul-orange dvärgstjärna med det tråkiga namnet HD 47186.

Under de drygt tvåhundra år som man har spenderat på den nya världen så har kolonisterna blivit fler: de är nu uppe i nästan två miljarder, uppdelade i nationer efter de företagen som flydde från Jorden för länge sedan. Katsutori, ett före detta japanskt företag, har parkerat sig på en ögrupp i havet och där byggt upp ett nytt land. I väster finns Lautern och bortom det Carrefour på den västra kontinenten, och i öster finns Rostock, Zillinger, Hierro och Morgan.

Kolonisterna lever ett hyfsat bekvämt liv på sin nya hemvärld. De har ännu inte infrastrukturen att själva ta sig vidare till stjärnorna, men de kan göra rymdresor upp i omloppsbana, skjuta rymdsonder till sina planetära grannar, använda satelliter för navigation, kommunikation, meteorologi och mycket annat. Det finns maglevtåg, flygplan, elbilar och till och med flygande bilar, så kallade spinners. På det stora hela så är livet ungefär som det var på 2020-talet, samhällsmässigt såväl som tekniskt.

Jorden har man nästan glömt. Sista signalen från Jorden kom till den nya hemvärlden år 2235, och därefter har det varit tyst. Den signalen sändes för nästan tvåhundra år sedan (år 2115 lokal tid, år 2274 jordtid), och vad som hände då som fick signalen att tystna har man ingen aning om. Så den forna hemvärlden har mer eller mindre försvunnit ur folks minne. Istället är det den nya jorden med dess två månar som upptar folks medvetande.


Nya ord

Eftersom alla andra skryter om hur många ord de skriver, så får väl jag också göra det: det blev omkring 1000 nya ord till Blå Himmel idag, mestadels om sprit, förbränningsmotorer, skvallerpress och andra folknöjen.