Etikettarkiv: Stämning

Järn är som…

Game of Thrones är förbaskat bra! Högt produktionsvärde, välskrivet, välspelat, dramatiskt. Det är ungefär lika mycket intriger som Sopranos, och till och med folk som inte gillar fantasy gillar Game of Thrones. Så det är inte förvånande att Game of Thrones just är nu fantasyns populära höjdpunkt.

Järn är väl ungefär som Game of Thrones?

Nä.

Jag skulle hellre jämföra Järn med filmen Centurion.

Fortsätt läs

Annonser

Banco!

Jag satt och skrev stämningstexten till rollpersonsmallen ”äventyrslysten spelare”, och upptäckte plötsligt att jag hade tillbringat två timmar med att efterforska baccarat i alla dess varianter, och i synnerhet varianten chemin de fer.

James Bond skulle ha varit stolt över mig.


Tilltal och titlar

Det där med tilltal och titlar är lite knepigt för oss som är vana vid att säga ”du” eller i bästa fall ”ni” till någon. Men så lätt kommer man inte undan!

Ska man vara artig så använder man titlar, i synnerhet uppåt: ”Skulle översten vilja ha lite mer kaffe?”. Man kan inte använda titlar hur som helst, utan de är reserverade för olika yrken och statusnivåer. Man kan bara kalla en överste för ”översten” och man kan bara kalla en direktör för ”direktörn”. En gift kvinna kan ofta ha sin makes titel i feminiserad form, exempelvis ”överstinnan” eller ”direktörskan”. Om en person inte har någon särskild titel så används ”herr”, ”fru”, eller ”fröken”, det senare om man vet eller kan anta att en kvinna är ogift.

Neråt använder man också titlar – ”sergeanten kan visa in Johansson nu” – men även namn: ”kan inte Petterson vara så snäll och hämta posten?”.

Dessa konventioner är givetvis språkberoende, men överförda till svenska så är det ungefär detta som gäller.

Så hur är det med ”du” och ”ni”?

”Du” är kamratligt tilltal mellan goda och långvariga kamrater på i stort sett samma sociala nivå, och används bara om båda är uttryckligt och ömsesidigt överens om det. Inte ens inom familjen används det så ofta: barnen tilltalar sina föräldrar som ”far” och ”mor”, och föräldrarna använder förnamn.

Och ”ni” är inte ett dugg artigt som individuellt tilltal, utan tvärtom nedlåtande. Man säger ”ni” till någon som man verkligen vill trycka till!


Mer fantastik? (del 4)

Här kommer ännu en liten historia som inte har inträffat. I alla fall inte officiellt.

Romanov-kommittén: Det var en kall vinterdimmig morgon 1883, då enheter ur de urenska 262 och 274e divisionerna gjorde sig redo för att storma över isen på floden Hensell. Det var ännu en offensiv med avsikt att bryta dödläget. Spanare hade redan under natten tagit sig över floden och markerat var isen var tjock nog för två divisioner att ta sig över. De hade också dragit kabel för telefon, och via den ringde de tyst in mål för artilleriet. Inte för att det fanns så mycket att ringa in: Hensell är en strid flod och meroverna hade inte räknat med att någon skulle våga sig på en flodövergång.

Prick på slaget åtta steg ett ensamt rött signalbloss mot himlen, och totalt åttatusen man kröp tyst upp ur sina värn och började marschen över floden. Inte ett ord yttrades när de två divisionerna följde kvistmarkeringarna i snön. Förtruppen kom i land på andra sidan och de första rapporterna antydde att man komplett överraskat meroverna.

Tystnaden bröts plötsligt av hästhovar, och soldaterna kunde inte tro sina ögon när hundratals rustade meroviska riddare till häst, med sköld, svärd och lans, lösgjorde sig ur vinterdimman och stormade dem! Det blev en förtvivlad strid! De första kompanierna nergjordes direkt. De där bakom formerade skyttelinjer mitt på isen, men inga kulor verkade kunna stoppa riddarna! Kort därefter hade hela anfallet brutits. Spanarna var fast på andra sidan isen och få av dem som ännu inte klivit ut vågade fortsätta.

Enligt den officiella rapporten så brast isen under divisionerna, som nertyngda av vinterkläder och utrustning inte kunde rädda sig ur det iskalla vattnet. Inte ens de överlevande vågar säga något annat, eftersom de ställs inför krigsrätt som spioner om någon annan version än den officiella kommer ut.

Det finns en annan version av rapporten, som är hemligstämplad och aldrig delges någon utom en liten krets i underrättelsetjänsten. I den finns ett vittnesmål från en av spanarna som aldrig lär glömma det förruttnade ansiktet från en riddare som dött flera hundra år tidigare. ”Säg detta till din kung” sade riddaren, ”att greve Romanov hälsar att Merovias döda välkomnar era soldater!”

Greve Romanov! Den meroviske tsarens personlige livmedikus. Länge har det ryktats att han leder en liten grupp med mystiker och magiker kallad Romanov-kommittén. Kommitténs medlemmar är en liten utvald grupp: ett par handplockade präster; några av Romanovs förtrogna adliga vänner med intresse för det ockulta; grevinnan Sariana, ett medium och därtill Romanovs älskarinna; hans excellens ambassadören från Parthien; hans höghet prins Hashimoro från Kylarien; och fyra höga officerare i krigsmakten. I hemliga ritualer sluter de pakter med demoner och vandöda för att påverka krigets utgång.

Men om detta står det inte att läsa ett ord i den officiella rapporten.

Och spanaren vars vittnesbörd var så viktigt? Den stackaren är nu inlåst på sanatorium för att kurera sina villfarelser.


Mer fantastik? (del 1)

Ett av önskemålen som framkom under speltestet var mer fantastik, som tydligare deklarerade vi inte längre är i Skövde. Just nu finns bara alver, flygdjur och flygkryssare, och eftersom de förra inte är med så mycket om man inte gör sådana rollpersoner och de senare sällan löper ut från hamn så är det inte så mycket alls. Så det skulle behövas mer.

Så här nedan postar jag ett första förslag. Det kommer fler förslag i framtida poster, men någonstans måste man ju börja.

Flygande öar: Dr Gustav Zehntruders fantastiska maskin som lyfter flygkryssare replikerar ett naturligt fenomen som förekommer i gamla förkastningszoner. Vad som händer är att vissa oljor fångade i berg under högt tryck kan skapa ett motverkande eterfält. När sådana bergarter lyfts upp i en förkastning och skiktas med mjukare bergarter, och de mjukare bergarterna sedan vittrar ner med erosionen, så kan ibland ett bergslager slita sig löst. Det förblir förankrat i eterfältet som en flygande ö.

Det finns fyra sådana flygande öar i Europia. Två av dem, Moriyama och Hakusan, ligger i Kylarien, och på Hakusan finns Kylariens huvudstad. En tredje ligger i Rikitien och kallas Takaitō. Det är en ganska liten ö, som inte har plats för mycket mer än klanernas rådssal. En fjärde, Väraldarade, ligger i Fennoskandien och är för närvarande obebodd. Det finns fler öar i resten av världen, bland annat i östra Vespakien och i östra Merovia.

Det har historiskt sett alltid varit alver som med sina vinddjur koloniserat sådana flygande öar, eftersom de har varit otillgängliga för människor innan flygmaskiner och Zehntruder-maskinen.

 


Jag längtar till min kära…

Vi tar en Tony Meijer-sång till (killen har ju talang):

När jag har landat mitt plan i vinande blåst
och är kall intill märgen;
När jag har släckt alla lyktor och låst,
och solen gått ner bakom bergen;

Ref:
Då längtar jag hem, bortom land, bortom hav
ifrån denna värld utav våld, utav slit,
till en värld med kärlek utan krav,
med dig som säger, välkommen hem, välommen hit

När jag flyger och döden kallar ännu en gång
och jag ser skyttegravens gestalt
När artilleriet sjunger sin sång
och kriget tycks vara mitt allt

Ref.

När jag längs stålkorsens väg har gått,
och jag reser mot nästa slag;
När hunger och kyla har blivit min lot
och jag har grävt en okänd soldats grav

Ref.

Ref.

(text: Tony Meijer, melodi baserad på Sorkar och strängars ”När värden har släckt”)


Det flygande gardet

Man vet att man har något på gång när man får andra att bli inspirerade att hoppa på tåget. Den här knåpade Tony Meijer ihop på en lunch:

Vi är piloter
i glada divisionen
lyss nu till vår glada sång
vi sjunga gång på gång

Ref.
Åh du sköna västanvind
svalkar våra kroppar när vi flyger fram
över skog, sten och makadam
i solens varma sken

Sov du flicka utan besvär
det flygande gardet vaktar här
inget ont det händer dig
när det hänger på mig

Ref.

(text: Tony Meijer, melodi: en variant av Westerwaldlied)


Vid avsaknad av bra ord…

När jag skriver Blå Himmel så försöker jag att undvika låneord från engelska så långt det går. Det är inte så att jag har något speciellt mot engelska språket. Det är bara det att det inte riktigt passar miljön. Vid förra sekelskiftet, ungefär den tid som Blå Himmel motsvarar, så var tyskan ett mycket större språk inom vetenskap och teknik än det är idag och tävlade definitivt med engelskan på det området. Och trots allt har motsvarande England inte alls samma världsdominans i Blå Himmels värld som i vår.

Så till min irritation så upptäckte jag att den enda svenska termen som beskriver monteringen av hjulpar i en ledad vagn i vardera änden av en järnvägsvagn är ett engelskt låneord, ”boggi”, från engelskans ”bogie”.

Skam den som ger sig. Den uppenbara lösningen (som jag naturligtvis inte kom på själv) var att kika på tyskan istället och utgå därifrån. Resultatet var ”vridramverk”, vilket om än något styltigare bättre beskriver vad det är för en konstruktion än ”boggi”.


Blå Himmel på fyra och en halv minut

Ska man beskriva Blå Himmel för en nykomling så räcker det nog med följande klipp:

Iofs så ljuger jag, för den har inte med alver, vinddjur, flygkryssare eller skandiska inbördeskriget, men den är en bra början.