Månadsarkiv: februari 2011

Väldigt mycket för väldigt lite

Jag skrev inte så mycket nytt under helgen. Dels kom Kanonerna på Navarone i vägen (om man nu kan säga det), och dels var det tvätt och städ. Men framförallt upptäckte jag att det jag gjorde när jag faktiskt skrev var att flytta om textstycken och omformulera dem.

Exempelvis så hade jag ett avsnitt om hur man designar motstånd, tillsammans med några avsnitt om skurkarnas motiv, i ett kapitel om kampanjer. Det flyttades ut från det kapitlet in i ett kapitel om hur man spelleder. Det ändrades lite på inbördes ordning på några av avsnitten, och det tillkom ett litet avsnitt om moral i anslutning till motiven.

Tanken är att även om spelarnas rollpersoner är mordiska jävlar som slåss till döden (vilket de förhoppningsvis inte är) så är inte spelledarpersoner det. De drar oftast från slagfältet om deras uppgift misslyckats eller om de fått för stora förluster, eller kanske till och med ger upp. Det var ungefär en halv sida ny text, på ett avsnitt om fem sex sidor om hur man designar motstånd.

Fast å andra sidan, det lilla avsnittet ändrade hela innebörden på avsnittet. Plötsligt kändes det som att spelledarpersoner började tänka. Och avsnittet känns bra mycket mer hemma nu.

Annonser

Kanonerna på Navarone

Jag återvände idag till en gammal kär bokkompis: Alistair MacLeans Kanonerna på Navarone.

Egentligen ville jag bara ha lite inspiration om titelns kanoner, men innan jag visste ordet av så satt jag som uppslukad, och så försvann min lördag.


Valhall, fast inte som det var tänkt

Så okej, myten säger att om man dör i strid så kommer man till Valhall. Enbart de coola krigarna borde hamna där uppe, right?

…men hur är det med tjejerna?

Ni vet, de där hulda vikingahustrurna och kavata vikingadöttrarna som inte har direkt lust att släpas iväg i håret till långskeppen när danerna härjar i hembyn, utan faktiskt gör motstånd och därmed får en yxa i pallet av en sur dansk? Borde inte det räknas som skäl nog för att komma till Valhall?

Nästa grej är ju de som sköter transporten till efterlivet. Valkyriorna är ju en klase kvinnliga dödsgudar, så det skulle inte förvåna mig ett dugg om de är lite småjäviga i urvalet. Hälften av de där valkyriorna jobbar ju dessutom för Freja, så det blir ju lite mer jäv på den punkten när de har en matmor istället för husbonde.

”Frida här dog definitivt i strid, hon stack ju kniven i Styrbjörn som skar strupen av henne. Horbocken Styrbjörn, däremot, dog ju i sårfeber dagen efter, inte i strid. Nyeh!”

Är det bara jag som undrar hur mycket de där valkyrjorna följer lagens bokstav istället för andemening i ganska många av de här fallen? Och vad skulle det få för effekt på könsfördelning i de fallnas salar? Kan den till och med ha blivit aningen sned med tiden?

Antag nu att den tappre vikingen Tryggve får faktiskt huvudet avkapat vid slaget vid Maeldun och dör i strid. Inte ens den jävigaste valkyria kan säga emot det, så Tryggve får en ridtur bakom yppig blond sopran och dumpas in i Valhall.

Vi har redan konstaterat att det mycket väl kan finns fler tjejer än killar där, och med tanke på mängden yxkast efter blonda flätor så lär de bli rätt bra på att ducka. Eventuell miss (eller snarare träff) är inte ett så stort problem, eftersom de vaknar till liv till kvällen. Dessutom blir ju alla fallna utsläpade för att träna hela dagen, så efter ett par hundra år i efterlivet bor de bli rätt bra på att inte ta skit. Och numerär plus attityd innebär, som exempelvis Mubarak och Ghadaffi nyligen upptäckt, regimskifte. Consent of the people och allt det där. Det skulle inte förvåna mig en centimeter om det vore Frigg som egentligen styrde och ställde i Valhall.

Så döm om Tryggves förvåning när han upptäcker att Valhall är ett matriarkat!

Och vi börjar nu förstå varför toffeln Oden antingen surar i mörkret eller hellre flänger runt på Midgård och intrigerar och rumlar runt.


Sidinventering

Jag gick igenom alla mina regelfiler till Blå Himmel för att få något grepp om hur jag ligger till. Och så här ser det ut, i någorlunda dispositionsordning:

  • Rollpersoner: 8 sidor spikade (regler och förklaringar), 4 sidor som är jefligt ofärdiga (rollpersonsmallar)
  • Färdigheter: 11 sidor, mestadels exempel på svårigheter för typiska slag för respektive färdighet. Listan har 35 färdigheter.
  • Karaktärsdrag: 5 sidor. Två av dem är en lista på karaktärsdrag.
  • Utrustning: 8 sidor. Det är inte så mycket prylar i det som man kan tro: två sidor är en soldats standardutrustning. Resten handlar om olika sätt att få tag på saker, trots brist och ransonering.
  • Handlingsresolution: 4 sidor
  • Handlingspölar: 8 sidor. Jag är rätt noggrann att beskriva hur man använder dem och hur man sätter upp dem, eftersom det är lite okonventionellt.
  • Sociala konflikter: 4 sidor
  • Stridsregler: 14 sidor. Luftstriden tar nio sidor och då får man flygplans- och personskador på köpet.
  • Kampanjregler: 6 sidor. Tar upp ”ute”, karaktärsdrag, kamratskap, stridsutmattning, förbättring och resor.

Så regelmässigt är jag uppe i 68 sidor.

Till det har jag än så länge ca 70 sidor världsbeskrivning och spelledarverktyg och 8 sidor äventyr, men dessa är tämligen ofärdiga och oreviderade.  Om jag räknar med att världsbeskrivningen sväller med ca 50% till efter att ha skrivit in allt som saknas och redigerat om alltihop femtielva gånger, och att äventyret slutar på 20 sidor, så skulle hela faderullan hamna på drygt 190 sidor. Det känns som en ganska lagom mängd.

Till det kommer förstås formgivning och layout, men det tar vi sen. Först ska Blå Himmel speltestas!


Ett kapitel till spikat

Sådär, då var kampanjreglerna spikade. Kampanjreglerna behandlar Kamratskap, Förbättring, Stridsutmattning, Ute och Resor, saker som händer utanför spelmötena. Det ska speltestas, förstås, innan det är spikat som spikat.

Nu ska jag gå tillbaka till handlingspölar. Det borde gå att optimera det kapitlet en hel del.


Blå Himmel på fyra och en halv minut

Ska man beskriva Blå Himmel för en nykomling så räcker det nog med följande klipp:

Iofs så ljuger jag, för den har inte med alver, vinddjur, flygkryssare eller skandiska inbördeskriget, men den är en bra början.


Och nu har även Rävsvans börjat blogga

Välkommen till Rävsvansbloggen.

Hur länge har jag funderat på att börja använda en blogg? Säkerligen ett par år. Jag har studerar lösningar fram och tillbaka, men äntligen har jag kommit till skott och faktiskt gjort något av saken.

Nåja, nu är det gjort och det finns inte längre någon återvändo.

Ses snart!