Jag har förstås fler projekt på gång än Blå Himmel. De har inte lika hög prioritet som Blå Himmel, för nu har jag sagt att Blå Himmel jävlarimig ska bli klart! Men det hindrar inte att jag skriver på dem lite då och då.
Det som är längst framskridet är Kaijin, och det till stor del på grund av att det har väldigt mycket gemensamt med Blå Himmel, framförallt vad gäller reglerna. Kaijin är ett T10-spel, precis som Blå Himmel, det handlar om flygare, precis som Blå Himmel, och det finns ett krig i bakgrunden, precis som i Blå Himmel. Men där slutar likheterna. Där Blå Himmel kan beskrivas som Biggles med alver och flygande kryssare så ska nog Kaijin beskrivas som Neon Genesis Evangelion med jetflygplan. Förutom Neon Genesis Evangelion så finns det två mycket specifika inspirationskällor till Kaijin, nämligen The Sky Crawlers och Sentō Yōsei Yukikaze.
Regelmässigt är det väldigt liten skillnad på Blå Himmel och Kaijin. Handlingspölar och flygstridsregler är samma, liksom regler för karaktärsdrag och all handlingsresolution. Så allt sådant arbete som sker på Blå Himmel kommer Kaijin också att dra nytta av, och vice versa. Det kommer skilja sig en aning vad gäller kampanjregler: i Kaijin finns en regel om Förtvivlan, men ingen regel för Beredskap eller att skriva hem. I Kaijin kommer det också finnas ett regelsystem för att utveckla Fienden, så att Fienden hela tiden är ett mysterium som inte går att slå upp i en regelbok någonstans.
Bakgrunden i Kaijin är två händelser som inträffar ungefär samtidigt. Den ena drabbar rollpersonerna: under en friluftsdag (de är skolungdomar) med speleologi som vald aktivitet så snubblar de in i en grotta med underliga svävande glober. Sedan blir allt vitt, ungdomarna vaknar på sjukhus och artefaktena är numera i militärens händer.
Den andra drabbar världen: utomjordingarna anfaller.
De båda händelserna är sammanlänkade: för att stävja invasionen så använder man teknologi från de svävande globerna, som är utomjordiska artefakter, till att bygga ett superjaktplan som har en chans att slå tillbaka utomjordingarna. Problemet är att globerna och teknologin från dem är präglad på ungdomarna som först hittade dem, så bara dessa kan flyga superjaktplanen. Därmed tvångsinkallas de för att försvara sin hemvärld.
I och med det så dras rollpersonerna in i ett cyniskt politiskt spel. En del ser rollpersonerna som soldater med ett jobb. Andra ser dem som ett medicinskt experiment. Åter andra vill sno den utomjordiska teknologin för sin egen vinning. Några vill alliera sig med Fienden för att överleva. Några tror att invasionen bara är en konspiration. Och mitt i smeten står några stackars rollpersoner som inte vet vad de ska ta sig till.
Kaijin har ett väldigt definierat slut. Det ena gäller Fienden, som kommer att utvecklas och utforskas under kampanjens gång, till dess att deras natur är uppdagad. Det andra slutet gäller rollpersonerna. Dels är deras egen utveckling ett konstant nedstigande i en rätt svart och hopplös mardröm, och till slut når de botten. Dels har de ett eget mysterium att utveckla: vad hände egentligen i den där grottan med de svävande globerna? När dessa två mysterier är lösta så är i princip kampanjen slut.
Orsaken till att jag prioriterade Kaijin framför Blå Himmel är att Kaijin känns som en kampanj med tillhörande värld och regler, inte som ett självständigt rollspel. Jag försökte faktiskt göra det till ett komplett rollspel, men när jag upptäckte den där så insåg jag att jag var tvungen att tänka om vad gäller upplägget. Så jag beslutade mig att göra klart Blå Himmel först, sedan inventera Kaijin och se vad jag behövde hämta tillbaka från Blå Himmel för att göra klart det senare.
Rävsvans Förlag 