Jag är nu jävlar i mig nerskjuten!
Tack till alla modiga testpiloter som visat mig var skåpet ska stå! Tack även till alla dem som gjort rollpersoner och kommit med bra och vettig feedback! Och tack till alla andra konventsbesökare som bara har hälsat på och haft skoj och gjort GothCon 2011 till ett jättetrevligt GothCon!
Imorgon fredag börjar GothCon. Rävsvans Förlag kommer att vara där och sälja spel och andra kul saker. Dessutom kommer vi att demo-spela Blå Himmel med de piloter som vågar!
Vi ser fram emot kommentarer och (konstruktiv) kritik, så se det som din chans att dels få en tidig kik på Blå Himmel och dels tala om hur du skulle vilja göra det bättre!
Ännu vet vi inte var vi sitter, men om det är som förra året så är det på Södra och en halvtrappa upp och in till höger.
Ses där!
Det var speltest idag, och jag är rätt nöjd med resultatet.
Först fick jag bråka ett par timmar med skrivaren. Den är sisådär fem år gammal och döende. Men till slut fick jag ut rollformulär, listor och kort, och kunde tillsammans med Petter och Marcus bygga rollpersoner och fajtas lite.
Rent procedurellt funkar spelet bra till väldigt bra. Det krävs inte mer än en eller två övningsfajter så sitter reglerna. Det känns som att det som är kvar att göra (när det gäller regler) är rena balanseringsgrejer.
Flygmaskinernas egenskaper kommer att spela lite större roll, och färdigheterna kommer relativt sett också spela större roll. Den största åtgärden kommer att bli att vissa handlingar kommer att bli ”fria”. Det innebär att de inte kostar handlingspoäng att initiera.
Vi diskuterade sedan spelmiljön. Rent konkret var årtalet ett problem, eftersom ”1791” lät fel. Så eventuellt sätter jag ett årtal som är lite närmare förlagan (dvs 1891 istället för 1791). Sen tittade vi på fantasyn i Blå Himmel, för just nu är det bara alverna, vinddjuren och flygskeppen som är ren fantasy, och flygskeppen är mest pulp.
En tanke var ett extra ”ockult” lager på världen, men som förmodligen inte har direkt påverkan på rollpersonerna, utan mer indirekt på världen. Idén är att olika ockulta sällskap inom underrättelsetjänsterna försöker påverka slaget genom att åkalla energier som ökar sannolikheten till framgång för den egna sidan. Vi talar då inte om eldbollsmagi vid fronten, utan om ockulta seanser i slott ett antal mil bakom fronten.
Det kommer inte direkt att påverka rollpersonerna, i alla fall inte till en början, men det kommer vara en mycket viktig del av metaplotten. Det kan blir tal om en expansion för rollpersonerna så småningom, men först ska spelet bli klart. Men redan nu känns det som att det finns rum för det.
Ett lyckat och konstruktivt speltestmöte, kort sagt, och jag ser fram emot att visa upp Blå Himmel och speltesta det mer på GothCon.
Jag snubblade över ett TED Talk alldeles nyss. Det är en liten presentation av Dave Meslin på sju minuter om apati i den demokratiska processen, upplistat som sju punkter. Punkt 4, ”hjältar” (03:44 in), är synnerligen intressant i samband med Blå Himmel.
Vad han menar är att vi blir matade med bilden av hjältar som ”den utvalde”. Meslin lägger fram argumentet med att lista tio filmer (The Matrix, Harry Potter, Golden Compass, Pokemon, Power Rangers, Sailor Moon, The Lion, The Witch and the Wardrobe, Alice in Wonderland, The Neverending Story och The Golden Child) och frågar vad de har gemensamt. Hans svar är att de har en utvald hjälte:
”You’re the chosen one, there’s a prophecy, you have to save the world. And then that someone goes off and saves the world, because they’ve been told to, with a few people tagging along.”
Meslin säger sedan att i det verkliga livet är hjälteskapet något helt annat. Det är kollektivt, det vill säga en grupp som samarbetar för att uppnå ett gemensamt mål; det är inte perfekt, eftersom vi är inte mer än människor; och framförallt är det frivilligt. Fredrik Reinfelt ritade inte ett konstigt tecken i pannan på Håkan Juholt för att ödesbestämma honom till att leda socialdemokraterna. Juholt blev visserligen tillfrågad av valberedningen, men det var inte början på hans politiska insats, utan på sin höjd början till höjdpunkten.
Det var ungefär där som det slog mig vad som skiljer Blå Himmel från en himla massa andra spel. Rollpersonerna, spelets hjältar, är inte utvalda av någon högre makt. (De är heller inte en bunt legoknektar som tar vilka uppdrag som helst från ljusskygga män som de träffar i skumma syltor, bara det är lite belöning och loot inblandat.) De är frivilliga som har valt att lägga fiendskapen åt sidan och istället samarbeta över fronten och verka för fred tillsammans.
Det känns väldigt förlösande att ha kommit till den här insikten. Det innebär att jag kan definiera den här andra hjälterollen och hjälpa spelarna att lyfta fram den hjälterollen genom spelet.
Utöver det är Meslins presentation helt fantastisk och dessutom viktig i det verkliga livet.
Den senaste jaktflygmaskinen från Voss Flügzugwerke är en dröm för varje weldländsk jaktflygare: dess vackra linjer och smäckra fågelliknande vingar är en fröjd att skåda. Utseendet bedrar inte heller: ”stormfågeln” är fantastiskt snabb tack vare sin stora och kraftfulla raka motor och sin strömlinjeformade kropp. Med dubbla synkroniserade maskingevär från IB Gehwermetal så är Sturmvogel en dödlig motståndare i luften.
Den största orsaken till att Sturmvogeln kom till är trögheten hos föregångaren D.II Falke. Man löste det genom att bygga om stabilisatorn och stjärtfenan så att de fick större roder. En annan ändring är att övervingen gjordes aningen längre medan nedervingen gjordes smalare och kortare. Det gav radikalt mycket mindre luftmotstånd till priset av bara något minskad lyftkraft, med följden att ingen markattackversion skulle bli möjlig eftersom det inte finns någon marginal för att hänga på bomber.
Egenskaper: Snabb +3, Dubbla maskingevär +3
Vapen: Maskingevär, Anfallsbonus +5, Skada 5
Försvar: Skydd +5, Dämpning 5
Bilden föreställer tyska Albatros D.III från Jasta 11 vid Douai i Frankrike. Det är den flygplanstyp som får stå som visuell förebild och inspiration för Sturmvogel D.IV.
Nä, det blir inga jägermonster. Och blir det kattflickor och rävfolk så blir det inte i den formen.
April, april!
Detta är de raser som kommer att förekomma i Blå Himmel:
Människor
Karaktärsdrag: Dominerar Europia
Människornas historia i Europia börjar under stenåldern, då de var stamfolk och spred sig norrut med isen allt eftersom den drog sig tillbaka, där de förökade sig längs med kusterna och floderna. Sten ersattes av koppar och brons, och tre stora kulturer kom att växa upp: den tiberiska i söder, den geliska i väster och den weldiska i öster. Efter att tiberierna underkuvat de andra kollapsade deras kultur och lämnade en uppsjö små furstendömen efter sig, som sakta gick in i järnålder och senare medeltid. Medeltidens slut var början på förnuftets och nationalstatens tidsålder, när nationalstaten ersatte feodalstatens trohetseder som samhällsbyggande modell.
Vildalver och högalver
Vildalvers karaktärsdrag: Långlivad och Fri
Högalvers karaktärsdrag: Långlivad och Överklass
Det är inte förrän vid folkvandringstiden som alverna vandrar in i de europiska historiekrönikorna. Då var de stabila riken som stod emot de framvällande folkmassorna, och under några århundraden så dominerade de Europia. På sina håll var de till och med dyrkade som om inte gudar så i alla fall väldigt kraftfulla väsen.
Under medeltiden tonades deras betydelse ner, men när renässansen kom igång så blev alver på modet igen. Det var dock bara tillfälligt, för när industrialismen kom igång så var det uppenbart att alverna inte längre hängde med. Under bara ett drygt århundrade har alverna rasat i popularitet: från att ha varit Europias fäbless så ses de nu som ett pittoreskt efterblivet bergsfolk.
Högalver är de alver som är medborgare i Kylarien och lyder under drottning Arafine. Vildalver är alla andra alver.
Rävfolk
Karaktärsdrag: Listig
Längst västerut i Europia finns öriket Lyonia, vilket inte skiljer sig särskilt mycket från de övriga länderna. Det är en industrialiserad nation, fortfarande med en inte oansenlig mängd jordbruk, som har åtnjutit vänskapen med Saxland på öarna i nordväst under lång tid. Den stora skillnaden är att Lyonia är det enda riket där halvfolk och i synnerhet rävfolk har hög status: där de tvingas leva som vagabonder i resten av Europia så är Lyonias drottning rävfolk, och hon manövrerar skickligt i både nationell och internationell politik.
Kattflickor
Karaktärsdrag: Ärkesöt, Mystisk
I Wagoku, ett örike på andra sidan världen, har det sedan urminnes tider inte funnits några människokvinnor. Människomän finns, men kvinnorna dog ut efter att kattflickorna började uppträda. Eftersom de var mycket mer populära än människoflickor dröjde det inte länge förrän alla flickebarn som föddes var kattflickor. De är till och med så populära att gossebarn ofta ”försvinner”, så det finns ett visst överskott av kvinnor i Wagoku.
Detta var en stor chock för den saxländska flottan, som med sina järnklädda ångskepp seglade in i Edos bukt och fann att alla kvinnor hade kattöron och svans. Wagokujin blev lika förvånade några år senare när de första europiska kvinnorna anlände och saknade kattöron och svans.
Att Europias män saknade kvinnans främsta attribut gjorde kejsaren av Wagoku så förtvivlad att han erbjöd Europias män att gifta sig med de många ogifta kvinnorna från Wagoku. Det gjorde att det kom ett visst inflöde av wagoku-kattflickor till europiska industri- och köpmansfamiljer, och där lever denna evolutionära underlighet vidare.
Jägermonster
Karaktärsdrag: Stryktåliga, Bryter på weldländska
Jägermonster är artificiella. De skapades mestadels i Transylvanien av Faustus Heterodyne och är fanatiskt lojala mot den gamla kungafamiljen. Dessvärre har den gått förlorad i tidens ström, vilket gör att det dräller av jägermonster i Europia som letar efter ättlingar till deras herre. Det ryktas om att det finns en ättling i eller omkring Mechanicsburg i Transylvanien, så de börjar koncentreras kring detta lilla furstendöme i Transylvanien.
Det mest utmärkande draget för jägermonster, utöver att de är fantastiskt stryktåliga och nästan aldrig dör, är att de bryter på weldländska, till och med när de talar weldländska.
Rävsvans Förlag 